Ris och uppnosighet

Författare: ehlane
Publicerad den: 2012-01-05

”Vad håller jag på med egentligen?!?”

Jag stannar halvvägs i skogsbacken och tittar först över axeln tillbaka till vårt hur där det lyser inbjudande genom fönstren med de aprikosfärgade spetsgardinerna. Sedan tittar jag ned på sekatören i min handskklädda hand. Här är alltså jag, ett kvarts sekel gammal och blivande statsvetare – bland de fem bästa i min årskull faktiskt, på väg ut i skogsdungen för att plocka björkris till min stjärt. Jag skulle kunna strunta i det hela, gå in till min sambo Ove och säga att nej, det här klarar jag inte. Jag vet att han skulle förstå. Han skulle bli besviken, men låta det vara och hitta på ett annat sätt att straffa mig. Svårare än så är det inte egentligen.

Problemet är bara att jag vill ha smisk. Jag tyckte om mitt första smisk mer än jag någonsin skulle våga erkänna. Dagen efter hade vi pratat och kommit överens om att införa en disciplinär aspekt i vårt förhållande, i och med att Ove skulle ge mig smisk när jag inte uppför mig. När jag frågat vad som skulle hända när han inte uppför sig hade han bara lett och sagt att då skulle han kompensera mig. När jag frågade om jag kanske kunde få strafflindring på grund av det hade han daskat till mig hårt därbak och sagt åt mig att inte testa hans tålamod för mycket. Vad kompensationen innebar fick jag veta förra veckan när han drog på sig en p-bot och därmed gav mig en lång, obeskrivligt skön helkroppsmassage.

Sedan jag fick smisk första gången har jag längtat efter mer. Kanske är det därför jag blivit extra slarvig och uppnosig på sistone, något som föranlett att jag skickats ut denna mörka oktoberkväll. Att jag sedan ska få smisk med björkris gör det hela ännu mer spännande. Riset har alltid funnits med i mina smiskfantasier. Det är ju en sådan gammal tradition. Jag är inte intresserad av hur många barn som fått smaka det, utan snarare hur många unga kvinnor som jag själv som skickats ut för att plocka ett när deras män ansåg att de behövde en mer handgriplig tillrättavisning. Jag påminner mig själv om att börja leta efter historia, hur vanligt var det förr att män agade sina kvinnor, och kanske ännu viktigare, hur vanligt är det idag? Kanske vore det ett bra examensarbete? Kroppsbestraffning av kvinnor genom tiderna? Undrar just vad institutionen skulle tycka om det med tanke på den aktuella feministiska debatten.

Bäst som jag står och filosoferar piper min mobil till. Sms:et är kort och koncist: ”SNABBA PÅ ANNARS BLIR DET EXTRA MYCKET SMISK!” Jag fnissar litet lömskt och sms:ar ett uppnosigt ”ajaj, kapten” tillbaka. Det får minsann tyst på honom. Eller så planerar han ytterligare straff. I vilket fall som helst är det bäst att jag skrider till verket.

Jag ser mig omkring. Inga svampplockare, hundägare eller lekande barn i sikte. Alltså går jag fram till närmsta björk och tittar litet missmodigt på den. Den spretar med sina grenar och jag får intrycket att den pekar på mig och hånskrattar.

”Skratta åt det här!” muttrar jag och knipsar av min första kvist med sekatören. Sedan en till och därefter ännu en. Snart ser jag att det är slut på bra kvistar härnere så jag får hoppa och knipsa samtidigt för att komma åt. Kan inte låta bli att fnissa litet åt vilken syn jag måste vara. När jag tycker att jag fått ihop tillräckligt många kvistar rafsar jag ihop dem och stoppar ned dem i bagen jag har med mig. Vill inte riskera att någon ser vad jag gör. Dessutom tullar jag faktiskt litet på allemansrätten. Snart småspringer jag tillbaka till värmen. Exakt hur varmt det kommer att bli återstår att se.

Ove sitter i köket och väntar på mig. Han ser sträng ut, men kan inte låta bli att småle när jag börjar plocka fram kvistarna.

”Tog du med dig halva skogen hem, eller?”

Jag ger honom en mörk blick.

”Hurså?”

”Du kunde lövat av dem därute.”

”Jo, jag vet,” jag rodnar litet, ”men jag ville komma in så snart som möjligt.”

Han flinar åt mig.

”Lilla Christina skäms kanske för att hon kommer att bli lagt över mitt knä, få sina trosor neddragna till knäna och sedan ris på sin olydiga stjärt?”

Jag blir med ens väldigt nervös, väldigt röd i ansiktet och får tunghäfta. Han ser detta. Förstår. Han reser sig och går fram till kvistarna.

”Du behöver inte binda det här idag eftersom det är första gången du ska få ris” säger han lugnt och tryggt. ”Kila ner och byt till nattlinne medan jag fixar det.”

Tacksamt skyndar jag till sovrummet. Där drar jag på mig mitt knälånga, vita bommullsnattlinne över huvudet, kammar ut håret och tassar sedan tillbaka. Ove sitter på en stol i vardagsrummet med riset över knäna. När jag kommer in håller han upp det framför mig.

”Såhär vill jag att du binder ett ris när jag ber dig” säger han. Jag stirrar som hypnotiserad på riset.

”Ta och titta på det” uppmanar han.

Jag tar emot det som om det vore glödhet, vrider på det och undrar hur det kommer att kännas.

”Kom hit.” Hans ord säger mig att jag nu kommer att få reda på det. Jag går och ställer mig på hans vänstra sida. Utan ett ord flyttar han mig bestämt så att jag står på hans högra. Han tittar strängt upp på mig.

”Du har varit en mycket stygg flicka, Christina” säger han och jag ryser. ”Det vet du va?”

”Ja” piper jag, med ens väldigt liten och ängslig.

”Vet du vad som händer med stygga flickor som du?”

Jag nickar och rodnar. Han tittar obevekligt på mig och jag vet att jag förväntas säga det.

”De får…s-smäll.”

”Och hur får de smäll, Christina?” Han vet hur svårt det är att säga det, men också hur nyttigt det är.

”Över knät…på bara stjärten.”

”Precis. Ge mig riset.”

Jag räcker motvilligt över det. Han tittar på det en stund och lägger det sedan på golvet.

”Vi behöver inte det riktigt än” säger han och ler litet mot mig. Så tar han tag om min handled och drar bestämt i mig. Tyst följer jag med i rörelsen och ligger snart över hans knä. Det är en annorlunda känsla mot förra gången när jag låg med ben och överkroppen uppe i soffan. Jag känner mig mycket mer utlämnad såhär, men har å andra sidan en större möjlighet att sparka med benen. Jag känner hur han lyfter på nattlinnet och snart kommer första dasken.

”Ajaj, kapten” fnyser han medan han smiskar mig allt hårdare. ”Du behöver allt lära dig lägga band på din uppnosighet, min unga dam.” Jag känner hur värmen sprider sig över min trosklädda bak och sparkar med benen.

”Förlåt, Ove.”

”Jojo, det är så dags nu” han daskar mig allt snabbare och hårdare och jag får svårare att fokusera på det han säger. ”Tänk om du någon gång kunde tänka efter före. Då skulle du slippa få smisk som en olydig flicka över mitt knä!” Jag kan bara gnälla och gny till svar.

”Nå,” säger han till slut. ”Ska du visa mer respekt i fortsättningen?”

”Jaaaaa!” tjuter jag. ”Jag ska vara snäll, jag har lärt mig min läxa. Inte mer smisk, snälla?”

”Inte mer smisk?” Jag känner hans fingrar leka med troslinningen. ”Så du menar att jag inte ska dra ned dina trosor nu och smälla dig på bara stjärten? Att du blivit snäll och lydig bara sådär…genom ett trollslag?”

”JAAA!” bedyrar jag ivrigt.

”Skulle inte tro det!” Han drar ned mina trosor till knävecken och smiskar mig ännu hårdare. Jag jämrar mig, sparkar och vrider mig och ångrar mig otroligt mycket. Lika snart som han börjat slutar han.

”Ställ dig upp!”

Det tar ett tag innan uppmaningen går in, något som kostar mig tre hårda daskar. Snart står jag framför honom igen, fortfarande med trosorna vid knäna, men tack och lov skyld av nattlinnet.

”Det där var för din uppnosighet” säger han lugnt. ”Nu börjar ditt riktiga straff.”

Innan jag hunnit protestera tar han varsamt men bestämt tag i mig och ställer mig mellan sina knän. ”Eftersom jag misstänker att du kommer att sparka ännu mer nu, ska jag lägga dig över knät som en riktigt stygg flicka,” säger han och lägger ned mig över ena knät så att han har sitt andra ben över mina. Jag kan inte annat än fortsätta gnälla och får till ett:

”Neeeeej” när jag ser att han plockar upp riset.

”Jooo” säger han roat och jag rycker till när han lägger det över min redan röda och heta bakdel. Sedan börjar han risa upp mig. Väldigt lätt faller rappen, men med en snärt som bränner till som eld. Jag känner svedan byggas upp. Den är otrolig. Olidlig. Outhärdlig.

”Oooovvveee” tjuter jag ”jag skkaaa vara snäll…jag looooovar!”

”Jag vet,” säger han och fortsätter piska mig med riset. ”Olydiga flickor blir alltid snälla när de fått ordentligt med ris på bara stjärten.”

Jag vet inte hur länge det håller på för jag befinner mig i mitt eget privata helvete där någon bundit fast mig med stjärten mot en masugn. Jag tror att jag sparkar, skriker och slutligen gråter.

Sedan är det över.

Jag känner hans hand smeka min stjärt, min rygg, mina ben. Jag får ligga kvar och gråta tills tårarna ebbar ut. Sedan känner jag något kallt och skönt på stjärten. Helosansalva. Han masserar mjukt och ömt och jag gör små läten av vällust. Känner lugnet och välbefinnandet sprida sig. Jag blir nästan besviken när han drar upp mina trosor och lyfter upp mig i sitt knä. Jag lutar mitt huvud mot hans bröst och känner hans stora armar runt mig när han vaggar mig.

”Du tog din första risbastu exemplariskt, älskade.” Han låter verkligen imponerad.

Jag ler upp mot honom.

”Tack.”

”Nu ska du i säng och hädanefter vill jag varken se slarv eller uppnosighet från din sida, fröken.” Hans röst är sträng, men jag ser i hans ögon att han vill ha mig nu.

Jag känner hur mitt leende spricker upp i ett brett flin.

”Ajaj, kapten!”